Igår började jag med att städa tvättstugan, vika ihop den sista tvätten. Sedan övergick jag till att själv (ren idioti, jag vet) flytta våran dubbelsäng till vårt nymålade sovrum. Då blev jag så yr och varm så jag fick gå och lägga mig ner och vila i en timma. Min mamma gav mig stränga order ;). Usch! hon frågade om jag jobbade på att få missfall. Jag blev jätteledsen av de orden men de var precis de jag behövde höra för att lugna ner mig. Jag har gått in i en bubbla där jag bara kört på. Helt slut har jag varit och fruktansvärd värk av foglossningen och min whiplash. Ändå har jag bara tutat och kört och gjort det mesta själv. Jag har kännt mig så stressad över att inte hinna förbereda allt innan bebisen kommer, innan jag blir för stormagad och får ännu mer värk. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkt. För bebisen struntar väl i om allt är tipp topp hemma, vilka möbler den har i sitt rum, vilka färger det är på väggarna, vilka gardiner som är var och om jag hunnit måla alla tavlorna till h*n vilka matbestick h*n får osv osv. Huvudsaken är ju att vi finns där, att det finns torra blöjor, mat och kärlek.

Med min mors ord i bakhuvudet åkte jag tillsammans med en kompis till Ikea för att handla madrass m.m till bebisen. Men jag gjorde framsteg - jag köpte inte byrån och bokhyllan nu som jag i vanliga fall hade gjort. Bitit ihop och slitit själv med det. Nej, jag bestämde mig för att endast titta på de tyngre möblemanget för att vid ett senare tillfälle tillsammans med min sambo inhandla dem. Jag behöver inte göra allt själv. Men jag handlade ändå mycket saker igår. Spjälsängsskydd, madrass, bäddmadrass, kudde, handdukar, skötbordunderlägg, lampor (vägg, golv och tak), en jättesöt igelkotts-sittpuff (ska ta kort på den vid ett senare tillfälle och visa den), en duschhandduk med en luva som har kaninöron :), ja och mycket, mycket mer. Allt som allt handlade jag för 2500:- på endast småsaker. Känns jättebra att vi sparat undan pengar så vi kan köpa det vi vill. Det finns massor mer som behövs men nu får jag lägga band på mig och vänta tills efter att vi ,målat klart bebisrummet.

För att kunna stressa ner så ska jag och älsklingen nu införa ett schema och en planering i kalendern när och vilka saker vi ska fixa iordning (inköp av möbler, målning/tapetsering, fixa bilbarnstol, tvätta alla bebiskläder, lakan m.m och även dela på ansvaret gällande: matlagning, städningen hemma, inköpslistan, handlandet, tvättandet, diskandet osv, osv) så att jag kan njuta av min graviditet istället för att bara stressa mig igenom den. Som det är nu så stressar jag och mår dåligt på grund av att jag sliter ut mig och givetvis den ständiga värken från foglossningen, whiplashen som inte blir bättre av att jag gör allt själv. Det finns ju en anledning till att jag är 50% sjukpensionär och endast är förmögen till att arbeta 50%. Mina 50% arbete motsvarar min älsklings 100%, så jag antar att jag plus att jag arbetat 100% av min kapacitet på mitt arbete även har arbetat 100% på hemma plan. Så kan det inte fortsätta. Jag stupar då. Vi måste dela på hemuppgifterna.
Det skulle ju sluta med att jag mår dåligt första perioden för oron att jag ska mista barnet, mittendelen pågrund av stress och utslitning av kroppen psykiskt och fysiskt, sista delan av foglossning och värk. Vad blir det kvar att ge till vårt älskade lilla barn då, när h*n väl anländer. Ingenting, jag skulle bara vara en pöl på golvet. Jag måste njuta nu, må gott nu - inte stressa. Jag kommer ha lättare att slappna av när vi har planerat in när vi ska göra allt. Så jag vet att det kommer ske och inte bara skjuta upp allt till senare. Då kommer jag inte kunna njuta och slappna av, jag måste veta att det kommer bli av, men pö om pö och tillsammans.
Jag är ingen superkvinna som kan göra allt. Man är ju faktist två om att skaffa barn.