Igår gick vi upp tidigt för att åka till Ullared. Jag, min älskling och min mamma. När vi kommer åkandes vid vägen utanför infarten till parkeringsplatsen vid Ullared så ser vi en kö som slingrar sig långt utanför ingången. Först tänkte vi eller snarare min sambo, att vi struntar i det här men Nej, nu var vi här och ingen brådska har vi. Vi får bita ihop , ha det goda humöret kvar och vänta. I 1,5 timme stod vi väntandes i kön innan vi väl kom in. Väl inne trängdes alla dessa köpgalna människor. Trots att det måste varit på bristningsgränsen av hur många människor som ryms där inne så gick det ganska bra där inne ändå. Men att tvingas köa för att komma in på toaletten som höggravid - det var ingen höjdare och till slut så var jag sååå trött i kropp och knopp att jag knappt kunde gå. Så jag orkade inte kolla efter allt jag ville igentligen. Men det viktigaste fick vi köpt iallafall.
Strumpbyxor, bodysar, byxor  och pyjamasar m.m till bebben. Tycker det var dåligt att de inte hade några heldressar. Jo, en i rosa fann vi men det kan vi ju inte köpa. Nåväl det ordnar sig väl. Vi har massor utav bebiskläder känns det som och allt är nu tvättat och ihopvikt i den nya byrån. Men vi upptäckte att vi inte hade så värst mycket kläder precis när bebben är nyfödd. Det hade inte varit roligt att klä h*n i tältstora kläder den första tiden. Vi har inte överdrivit klädinköpen, men nu inväntar vi bebben så vi kan köpa kläder beroende på om det blir en flicka eller pojke.

Jag och mamma kanske, kanske åker till Ullared mitt i veckan någon dag om det inte är nån kö vill säga. Detta får vi ju kolla upp INNAN vi åker.

Jag har börjat få sammandragningar och liknande förvärkar redan. Hoppas detta är normalt. Men häromdagen fick jag så ont att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Älsklingen försökte hjälpa till med massage så gott han kunde. Börjar bli lite orolig för att bebben bestämt sig för att komma ut mycket tidigare än beräknat. Jag kommer ta det extra lugnt nu. Vägde mig imorses och har nu gått upp sammanlagt 6kg. Men jag antar att jag kommer växa allt mer nu medans tiden tickar iväg. Benen svullnar lite grann på kvällarna och halsbrännan och de sura uppstötningarna blir allt värre. Jag MÅSTE inhandla mer novalucid. Emellanåt kan jag knappt gå ett steg utan att det känns som att hela mitt underliv ska till att sprängas i tusen bitar. Foglossningen är så jobbig och det känns pöligt att behöva gå med kryckor, så jag har slarvat med dem. Jag ska bättra mig med bäckenbältet och kryckorna. Jag orkar ialla fall inte ha samma höga tempo i min vardag som jag haft den sista tiden. Det blir mycket vila nu. Men snart kan jag knappt ligga på rygg utan det blir sidoläge för min del. Bebben sparkar loss ordentligt där inne och det är underbart. Jag längtar tills jag håller h*n i min famn.

Iförrgår var vi på första föräldrarutbildningen: avslappning. Där fick vi tips om hur vi ska andas (djupandning, mellanandning och snabbandning) vid krystvärkarna. Jag tror att jag kommer fixa den biten ganska lätt. Andningen alltså, för det påminner väldigt mycket om meditationstänket. Vi fick två övningar där vi skulle träna på att andas oss igenom smärtan. Den första var att vi (älsklingen & jag) satt mitt emot varandra och han nöp mig i innanlåret - hårdare och hårdare för att visualisera en värk och medan han nöp så försökte jag först och främst att hålla mig för skratt och sedan andas igenom nypet "värken" som varade upp till en minut. Älsklingen var nog snäll för det gjorde inte så ont. Den andra övningen fick både mannen och kvinnan krama tre isbitar hårt i ena näven under en minut och andas under tiden. Det däremot kändes. Tror jag föredrar nypövningarna framför isbitsmetoden. Killarna fick tips om hur de kunde hjälpa till under själva förlossningsarbetet med hjälp av massage osv.Sedan avslutade vi med en babymeditation där jag låg med ryggen mot älsklingens bröst och hans händer på min mage. Vi slöt våra ögon och hade en skön meditation tillsammans. Detta vill jag göra oftare. Det kändes jätteskönt att vara varandra så nära och tänka på barnet som växer sig stark inuti min kropp.
Underbart!

Jag har köpt en "upphängningsställning" till himmelsängen, så snart blir det dags att sy det. Kanske ikväll, vi får se hur mycket jag orkar med.

Tjingeling!