Den här väntan och kollen på klockan var 30:onde sekund höll på att ta knäcken på både mig och min sambo.
Vi gick fram och tillbaka...fram och tillbaka och nötte på trägolvet.
Minnet var allt för klart från när de ringde 10:55 förra gången och meddelade att inget av våra embryon klarade upptiningen. Så jag förväntade mig nästan att de skulle ringa nu med och säga att det inte blev nåt.

Men, det blev det. Tjohoo! Resan ner till GBG och SU gick fort. Nu äntligen skulle det ske. Andra försöket gillt, hoppas vi på. Natten till igår drömde jag att vi fick 8befruktade ägg. Men det visade sig att vi fick 6st men endast 3st av dem var av bästa kvalité. Ett embryo fick vi tillbaka och två stycken gick till frysen. Vilket tydligen är bra. Den här andra behandlingen har gått mycket smidigare än den första, då allt var så nytt och skrämmande, nu visste man vad som skulle ske och det gav en ett inre lugn förutom när jag blandade ihop allt mitt i förvirringen häromdagen. (ägglossningssprutan).
Själva återsättningen skedde igår av av en kvinna, just nu står det still och jag kommer inte ihåg hennes namn. Hon och Lars Nilsson arbetade på lite olika sätt upptäckte vi. Lars använde sig av U-ljud på magen så att vi kunde se när embryot placerades in i livmodern, Igår var det inget U-ljud men det funkade bra ändå. Det bästa av allt själva ingreppet känns inte ens, så för er som ska gå igenom det för första gången vill jag bara säga att du behöver inte vara rädd för detta ingrepp. En stor skillnad som tillkommit nu sedan svininfluensan kom, är att alla inklusive paret spritar sina händer innan man går in till "verkstan".
Det borde man alltid gjort kan ju tyckas.

(Läkaren berättade att hon mindes min U-ljuds bild klart och tydligt ,hon skrattade och sa att hon oftast minns u-ljudsbilderna mer än patienternas ansikten,ha,ha) Hon mindes vätskan som var där mina stora äggblåsor förut suttit och hon sa att de tyckte det var konstigt att de släppt av sig själv sådär men det hade absolut ingenting att göra med att jag klantade till det med sprutorna, det skulle snarare ha fördröjt själva ägglossningen. Det känns fantastiskt skönt att veta, annars hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv.

Nu när jag tänker på det så blev resultatet vid andra ivf: Innan ägglossning 16äggblåsor, (varav några stora sedan lossnade och försvann av sig själv), efter ägglossning plockades 12 äggblåsor ut varav 6 stycken blev befruktade och efter utsållningen så blev det alltså ett embryo tillbaka in i livmodern och två till frysen.
Jämfört med första ivf-behandlingen där jag blev överstimulerad  (även den gången med låg dos fast lite högre dos än nu.); Där hittade de 25äggblåsor, plockade ut 22 ( Läkaren lämnade kvar tre stycken på grund av min smärta vid utplocket) har för mig att 16stycken blev befruktade och efter utstållning fick vi ett tillbaka och fyra stycken till frysen.

Varken jag eller min sambo känner någon större tilltro till att något av våra två embryon som är i frysen kommer klara en uppvärmning. Läkarna säger att det var ytterst konstigt att inget av våra fyra klarade sig och de kan inte förklara varför eller har ens någon teori annat än att vi hade max oflyt den gången. Men nu säger det att vi har ca 50% chans att embryot sätter sig och vi får uppleva en graviditet. Vid första ivf-behandlingen hade vi ca 25% chans, andra 50% och vid en tredje ivf-behandling är det ca 70%.
Men nu håller vi tummarna för att detta lilla liv vill stanna inne hos sin mamma.
Jag vågar knappt känna någon lycka eller ha några förhoppningar och inte heller min sambo så vi firade inte insättningen utan väntar till vi ska göra graviditettstestet. Vi är mycket mer försiktigare nu med vad vi utsätter oss för. Efter insättningen åkte vi hem, lagade käk, myste lite i soffan sen åkte älsklingen till jobbet och jag åkte ner för att titta på Vivis vackra egensydda balklänning. Vad duktig hon är alltså, jag är imponerad. Sen efter det så åkte jag hem och la mig i högläge. Ha,ha,ha jag vet att det inte spelar någon roll men man kniper lite extra och vill inte gärna hoppa och studsa den här dagen. När natten kom kände jag mig spyfärdig och var tvungen att gå upp och halvspy, det slutade med att jag tog med mig en hink och lade mig på soffan. Det kan ju inte redan bero på graviditet (eller?) nu mår jag lite bättre iallafall. Det måste ha varit något jag ätit.