Första tavlan klar.

"Längtan"

Ikväll har jag äntligen blivit klar med första tavlan till utställningen om två veckor. Har dock inte döpt den ännu. Något förslag kanske? Först tänkte jag att jag skulle skänka den till IVF-mottagningen i gbg SU för att de varit så himla hjälpsamma där. Men jag har inte bestämt mig ännu. Har redan fått intressenter på den. Redan?! ingen mer förvånad än jag. Jag har valt att göra den i Akryl. Tycker om att skapa med Akrylfärg. Även om jag använder mig av oljefärg och torrpastell med.
Den här tavlan blev väldigt personlig. Jag har målat av mina egna händer. Men inte därför utan för att den symboliserar allt det som händer inuti mig just nu. Frågan är ju om jag kommer kunna släppa den ifrån mig. Endast till rätt person iså fall. Känns skönt att va på gång nu. Ska fortsätta på nästa tavla imorgon - förhoppningsvis.

 Skapandeprocessen

Fantastisk ! du är otroligt begåvad

Åh, tack så mycket! :)

Super fin tavla.

Förstår att det kan bli svårt att göra sig av med den..

Instämmer med som skrivits innan du är begåvad :)

Kram

Jag tycker du är helt otrolig på att måla, helt underbart! Namn hmm vet jag inte.. Hopeful hade väl passat bra!! Kram

Hej. Jag håller just nu på med en ivf- behandling och hittade din sida av en slump. Jag måste säga att när jag såg tavlan kom så otroligt mycket över mig. Liksom längtan och mycket av det hopp jag haft kom tillbax. Otroligt vacker tavla som visar just mina innersta önskningar!

Mvh Therese

Tack så mycket.

Ja det händer så mycket inom en under ivf-tiden. Jag har fortfarande kvar tavlan, jag kan inte göra mig av med den. Den är alldeles för nära mig. Som tur var så slutade mina två ivf-behandlingar med att jag nu är gravid i femte månaden. Så ge aldrig upp!

Kram

skulle precis fråga hur det gått. Undrar bara hur man hittar energi att försöka igen...Känner mig så tom...

Hej Maria L

Allt har gått fantastiskt bra, äntligen är jag mamma. Trodde aldrig att det skulle inträffa men så plötsligt vände oturen och miraklet infann sig, precis när jag gett upp hoppet.

När vi körde igång andra ivf-behandlingen tvekade jag mycket och länge om jag verkligen skulle orka gå igenom alltsammans en gång till. Alla behandlingar, men mest fasade jag för en misslyckad utgång. Vet inte om jag fixat att fortsätta ännu en behandling, då hade vi nog riktat in oss lite mer på att få "en bulle i hjärtat" (adoption)istl för "en bulle i ugnen".

Eller så kanske kanske vi kört den sista tredje gången också. Så svårt att säga, det beror ju helt på hur man mår psykiskt just när det är dags att starta igång hela karusellen.

Mitt sätt att få tillbaka energin blev dels att måla men framför allt hur jag tänkte. Istället att som förut gå ner mig totalt vände jag på mina tankar och tänkte att det inte var meningen just då, jag försökte tvinga mig själv ut på promenader för att jag visste att just det ger mig så enormt mycket kraft och ro i sinnet. Jag mediterade en hel del och så går jag ju en medialutbildning som verkligen lärt mig att stanna upp och försöka heala sig själv. Jag tvingade mig själv till att varje dag skriva ner minst tre positiva saker om dagen som gått. Ibörjan var det jättesvårt att ens komma på en: det kunde vara en sådan enkel sak som att det är diskat, eller lönen har kommit efter ett tag la jag märke till att solen lös, att tussilagon kommit och att jag kanske orkat träffa en vän. Med tiden vände sinnet och jag såg saker från ett mer positivt håll. DEt gjorde den största skillnaden. Den att jag bestämde mig för att aldrig mer bli så deprimerad som jag varit förut. Jag valde att försöka LEVA mitt liv istället för att bara sitta brevid och se på när livet rann ifrån mig. Det gäller att tillåta sig gråta ut och prata om sin sorg men också att försöka se alternativ på hur livet kan kännas meningsfullt även utan barn. Den tanken lyckades jag dessvärre aldrig med men mitt mål var att en dag lyckas. Nu vände det för oss och kanske blir det din tur den här gången. Man måste våga utmana sig själv, våga riskera för att vinna. Då har man iallafall försökt.



Jag hoppas verkligen att du hittar styrkan inom dig igen. Jag vet att det är jätte tungt och jag lider med ig. Tveka inte att höra av dig igen om det är nåt du undrar över eller behöver få stöd i.



Kram Miss hopeful