Ringde till Su idag för att få reda på fortsatt enhetsdos på Gonal-F sprutan efter blodprovet (Östradiol) igår. Sköterskan frågade om jag kunde komma till Su redan idag eller senast imorgon för ultraljudsundersökning. Jag hade tydligen alldeles för höga värden och är troligtvis överstimulerad. (det vill säga att för många äggblåsor utvecklas). Jag frågade om det var därför jag hade så ont i magen och det var det sa hon. Inte alls konstigt. Jag frågade hur det är möjligt att jag kan få så höga värden när jag gått på så låg dos. Tydligen så är jag väldigt känslig och har lätt för att bilda ägg. Idag ska jag endast ta 75E/dos, vilket är den näst lägsta enhetsgraden på sprutan. Jag har jätteont i magen, svullen som en gris (ser ju ut att vara gravis iafl) ,huvudvärk, illamående och har knappt sovit alls inatt.
Jag blev jätteledsen och rädd för vad händer nu? Kommer jag att tvingas avsluta behandlingen och göra om samma procedur en gång till eller vad händer. Tusen frågor. Det här känns så jobbigt, tänk om detta delvis beror på att jag stressat som en idiot för att hinna med alla krav och förväntningar. Konstutställningen, jobb, högskoleutbildningen, redovisninga av keksutbildningen,m.m.
 Chefen skickade hem mig för att vila och damerna på biblioteket skulle försöka skjuta fram min utställning i några månader. Jag måste vila annars kommer jag att klaffa ihop. Känner mig rädd, liten och ledsen.
Usch! Varför kan ingenting gå som det är tänkt?! Varför måste allt krångla.

Inte nog med att allt det här strulade dessutom hämtade jag bilen på verkstan imorses och det blev ju lite dyrare än väntat. Jag körde direkt från verkstan till macken för att tanka och vad händer då? Jo då hoppar hela bilen till och det smäller och har sig. Det visade sig att troligtvis så är själva styrringen (el nåt liknande) sned och skaver mot fjädern eller nåt, så då fick jag snällt åka tillbaks till verkstan och lämna in den igen. Nu har jag ju världens goaste gubbe som verkstadsnisse så han körde hem mig därifrån. Så nu sitter jag här och bara ser hur allt faller omkring mig, allt skjuts upp på framtiden. Faan vad jobbigt!

Lite information om överstimulering.

De läkemedel som används vid IVF-behandlingar kan ge biverkningar som humörsvängningar och huvudvärk. Förutom biverkningar finns det också risker förknippade med bruk av dessa läkemedel. Eftersom du tar mediciner för att stimulera äggstockarna att producera fler ägg, kan det hända att äggstockarna reagerar för kraftigt. Det kan man kontrollera med ultraljudsundersökningar där man antingen ser för många folliklar eller att äggstockarna har blivit avsevärt mycket större. Det är möjligt att äggstockarna sväller ännu mer tiden efter punktionen och börjar utsöndra vätska i bukhålan. Detta kallas överstimulering. Det samlas vätska i bukhålan, vilket kan leda till svullen buk, buksmärtor, illamående, kräkningar, kraftig viktökning (>1kg/dag) andnöd och minskad urinproduktion (ovariellt hyperstimuleringssyndrom-OHSS). I allvarliga fall kan blodet förtjockas, vilket leder till problem med blodomloppet. Om det visar sig att äggstockarna reagerar för kraftigt vid ultraljudsundersökningen, tar man inga risker utan avbryter behandlingen. Om reaktionen är acceptabel men det finns en risk för överstimulering, kommer du att få särskilda instruktioner. Om du drabbas av de biverkningar som beskrivs ovan ska du omedelbart ta kontakt med IVF-sköterskan eller IVF-/gynekologi-kliniken. Läkaren kommer att utföra en ultraljudsundersökning för att avgöra storleken på äggstockarna och se om det finns cystor (vätskefyllda blåsor). Dessutom tittar läkaren efter om det finns fri vätska i bukhålan. Dessutom genomförs en blodundersökning. I regel räcker det med att avvakta, vila och att dricka ordentligt, men i sällsynta fall kan det bli nödvändigt att lägga in kvinnan på sjukhus.

Trots att riskerna i samband med punktionen är relativt låga, drabbas kvinnan ibland av blödningar och i mycket sällsynta fall av en infektion. Om kvinnan drabbas av sådana komplikationer kommer läkaren att inleda nödvändiga behandlingar för detta. Det är ovanligt att organen nära äggstockarna, som exempelvis blåsan eller tarmarna, skadas under punktionen.