Imorses gick jag upp i ottan för att vara i tid till provtagningen på Lasarettet.
När jag kom till kassan så sa hon att det vid årsskiftet diskuterats om Östradiolproven numer ska vara gratis. Hon var osäker på hur beslutet löd så hon sa att hon inte tänkte ta betalt av mig för blodprovet utan att jag kunde ta det gratis. Du har väl nog med utgifter med det här ialla fall sa hon. Ja, det kan man ju säga. Det är inte riktigt lika billigt som att bli gravid på egen hand. Det kostar ju ett ex antal tusenlappar. Har precis startat med den andra Synarela-sprayen och jag undrar ju om jag kommer bli tvungen att hämta ut den tredje också. Det kanske inte kommer räcka annars. Eftersom jag ska fortsätta spraya under sprutperioden.

Idag var det dags för att ta ett blodprov (Östradiol) och sedan själv skicka det på posten till Reprodukionsmedicin SU för analysering. Det här provet tar jag för att kontrollera att mina hormonnivåer är tillräckligt låga efter nedregleringen men också för att kontrollera så att hormonnivåerna stiger som planerat under hormonstimuleringen.
Tänk att den startar redan på onsdag. Tiden har gått så fort. Herregud, snart är den här.Sprutdagen!

Det ser ut som om jag har sprungit förbi en målare när han håller på att skvätta rödfärg. För hela mitt ansikte är nu fyllt utav röda irriterande små pletor. Det ser ju ut som om jag skulle ha mässlingen. Usch!
Jag fattar inte varför jag måste ha så j...a ont i magen, kan inte sova ordentligt. De sista tre dygnen har jag nog sammanlagt sovit i kanske 11timmar. Inte bara för att jag har ont i magen men för att jag inte kan somna helt enkelt, det går bara inte. Jag ligger bara och vrider och vänder mig i sängen. Några nätter har jag tom gått ut i vardagsrummet och lagt mig på soffan, för att inte störa min sambos sömn. Synd att jag inte har kvar några sömntabletter - det hade varit skönt att få vakna upp utvilad en morgon.
När jag väl kom in till provtagningen så visade det sig att sköterskan som skulle ta provet på mig själv hade gått igenom IVF-behandlingar i några omgångar. Det slutade med att hon berättade hela sin historia för mig och sen så fick hon tårar i ögonen och sa att hon tyckte synd om mig då hon vet hur det känns att gå igenom det. Jag kramade om henne och sen log vi åt varandra och sa Hejdå! De andra sköterskorna tittade lite undrande på oss och undrade nog om vi var gamla bekanta. Ibland stöter man på sådana människor som är genuint trevliga och empatiska i sitt sätt att möta människor.