Tja vad ska jag säga?! Vilken pärs det var och delvis är. Natten till i måndags innehöll inte mycket sömn. 1timme sammanlagt fick jag. Sen körde jag till Gbg med min sambo givetvis. Han gillar inte att köra där så det fick jag göra. Hem körde han iallafall, jag var ju drogad.
Väl där lämnade sambon sitt sperma prov och jag instalerade mig på rummet. Fick två st Panodil samt en lugnande tablett som jag ej kommer ihåg namnet på. Efter ca 1timme var det våran tur. Nervositeten hade inte blivit mindre trots tabeletten. Jag lade mig i stolen och fick lite morfin liknande preparat. De startade med en liten dos då jag reagerat kraftigt av morfin förut.
Sen skedde det som jag fasat för - nämnligen de två bedövningssprutorna som ska tas inuti för att bedöva själva äggutplockningen. De sprutorna kändes inte alls och det var ju skönt för sen jä...r gjorde det ont. det kan jag lova. Efter mitt utomkveds är det här nog det värsta tror jag iafl vad jag kan minnas. Min ansiktsfärg blev blekare och blekare och de fick höja bedövningen hela tiden, jag fick även lustgas men jag undrar om den ens var på för den hjälpte inte ett piss. Det kändes som om dom höll på att sticka ut inälvorna på mig ,det gjorde så grymt ont. De gav mig en lugnande spruta så att jag skulle kunna "landa" med rumpan lite. Det gjorde jag men tydligen satt äggen åt för han fick kämpa för att få ut dem. Det fick ut 20 mogna ägg och två lite mindre. Läkaren frågade om jag klarade av att fortsätta och jag sa bara att: Ja, jag gör det här för en högre sak. Så fortsätt! Jag struntar i hur ont det gör bara det funkar.....
Efter ingreppet fick de hämta en säng att köra tillbaka mig i. En jättekort bit, men jag kunde knappast gå, dels pågrund av allt smärtlindrande och dels för att jag hade så grymt ont. Läkaren tittade på mig och sa att han önskade att jag aldrig någonsin skulle behöva gå igenom det här en gång till och om det skulle bli så så skulle de höja smärtlindringsdosen från första början. Väl i säng efter ingereppet fick jag en vetekudde över magen och mer smärtlindrande tabletter. Vet inte ens vad alla heter och jag har tappat räkningen på hur många det till slut blev. Jag hade så fruktansvärt ont. Eftersom jag blivit överstimulerad så kan det göra att det blir lite extra svullet och irriterat efter ÄP.
Det bestämdes att jag ska komma på ett ultraljud på onsdag för att se om det ens är möjligt att återinföra något ägg. Förhoppningsvis har svullnaden gått ner och allt ser bra ut - då kör vi imorgon. Men i värsta fall så fryser de in alla mina ägg och vi får göra själva återinsättningen längre fram, när min kropp är redo. Risken med att sätta in ägg när man redan är överstimulerad är att kroppen tar ännu mera stryk och vätska i kroppen bildas och kan på verka andningen etc. Jag antar att det är naturligt att jag är svullen idag - så här dagen efter ÄP, men det gör fortfarande så jäkla ont och jag känner mig lite illamående. Men nu ska vi  ner dit imorgon så då kollar dom ju upp mig ordentligt.
Jo jag glömde ju säga att jag fick en allergisk reaktion av alla läkemedel som de gav mig på ÄP-dagen. Stora röda utslag på armarna - men de gav mig ännu ett piller som skulle dämpa det och så åkte jag hem. Utslagen försvann under kvällen. Idag har jag bara försökt att ta det lugnt - legat med vetevärmaren på magen och tagit lite smärtlindring. Är orolig för att jag ska behöva vänta ännu mer, vet ju fortfarande inte om äggen har blivit befruktade ännu, det får vi veta imorgon.
Är det verkligen meningen att jag ska bli mamma?
Allt bara strular och jag mår jättedåligt av allt det här. Jag orkar inte med det här. Ja, det borde ju vara en jättespännande period av vårat liv som vi kan glädjas åt...men det funkar inte så..inte nu iallafall.  Jag känner mig så ensam i allt det här. Gör vi rätt? eller är det bara oron för allt som får mig att börja fundera på vad jag gett mig in i. Ensam i tvåsamhet är värre än att vara ensam. 
Jag är också rädd! Jävligt rädd!!