Bestämde mig för att åter "rycka" upp mig. Orkar inte med all sorg inombords vill må bra och känna mig lycklig här och nu även utan barn. Jag är ju iallafall inte ensam, har massor att vara glad och tacksam för. Så ännu en gång gick jag ut och promenerade på mitt favoritställe. Tog några riktigt fina foton. Även om man promenerar ensam så är man aldrig ensam där. Det känns i hela kroppen, jag hämtar energi där inne i skogen. Låter skogens lugn smitta av sig på mitt sinne.




Vem sitter på dessa tronstolar? Och till vem går den här dörren?