I morses var vi på tillväxtkontrollen på specialistmödravården. Vi skulle kolla shur stor bebisen blivit med hjälp av ultraljud och mätningar på ben, huvud, mage ect. Eftersom fundusmåttet visat att magen inte växt som den skulle så var detta något vi blev tvungna att kontrollera. Lite nervöst var det för oss båda.
Barnmorskan kletade på gelen och sedan satte hon u-ljudsstaven mot magen och det första vi får se är bebbens ansiktsprofil. Åh, så fin och så stor h*n blivit sedan sist vi gjorde u-ljud. Vi såg urinblåsan, magsäcken hjärtats alla fyra hål (två förmakar, två kammare), bebisens fötter med tår fick vi se, en hand tittade förbi, ryggraden och magen allt såg fint ut. Barnet ligger med huvudet nedåt och kroppen ligger lite på sidan så det kan vara därför fundusmåttet visade lite knasigt. Bebben ligger med sin rygg mot min ryggrad, rumpan upp mot mina revben och en fot rätt upp i revbenen, en åt högersidan och där tittade även en hand fram, på det stället som min sambo häromdagen tyckte sig känna små små knogar. Bebben tryckte då upp handen mot älsklingens hand :)
Han sa tom att jag tror jag kände en hand där. Mycket riktigt.
Bm kollade även fostervattenmängden och det såg bra ut och hon sa att min moderkaka såg bra ut, den har inte åldrats någonting utan ser orörd ut. Det är bra.
Efter att Bm lagt ihop alla måtten så fick hon fram att bebisen väger ca 2100gr inte så långt ifrån vad det borde vara i den här veckan. Normalt ska vikten ligga på 2300gr. Men om man tänker på att barnet nu ökar ca 200gr i veckan så ligger h*n ju bara en vecka efter i vikt. Om jag nu går mina 6veckor ut här så kan  bebisen födas med en ca vikt på 3000 - 3300gr. Vissa får inte stora barn sa hon. Om man räknar på att barnet växer 200gr i veckan och gångar det med sex veckor så blir det ju 1200gr. 1200gr + 2100gr = 3300gr. Det är ju ganska normal födelsevikt. Själv vägde jag 3500gr men älsklingen han vart en 4kg klump. ha,ha

Sedan så pratade vi om bedövningsalternativen vid förlossningen så nu känner jag mig betydligt lugnare och det gör även min sambo. Det finns ju lite hjälp jag kan få även om jag nu inte kan ta EDA-bedövningen.
Han har kännt sig orolig för att jag ska behöva lida. Visst kommer det göra ont - självklart men det är väl som de säger på föräldrarutbildningarna det är övergående smärta det handlar om. Så fort barnet är fött så försvinner värken.

Har kännt mig lite svimmig i några dagar, nästan som att jag inte får riktigt med luft. Kanske kan bero på att barnet trycker mot revbenen, antar att det lättar när bebisen sjunker ner lite. Enligt mamma så gör det det iallafall.
När vi satt i bilen hem från kontrollen så gissade vi hur mycket bebisen kommer att väga när den föds. Älsklingen gissar på: 3270
jag på: 3310 (fast något säger mig att älskling ligger närmare sanningen men vi kan ju inte gissa lika det blir ju inte lika roligt. Ja, just det ja längden också...återkommer med gissningarna där.
En pojk tror vi bägge att det blir iallafall. Vi kan inte förklara varför det bara känns så. Men om en liten flicka skulle komma så är hon lika välkommen. Jag vill ju ha bägge. :) Fast nästa gång får sambon vara gravid. ha,ha men han propsade på att män inte är gjorda för den sortens smärta. ha,ha nej, kanske inte.

Nej, nu ska jag ner och hänga upp babykläderna på tork.
Ha det bäst.

tjingeling!