Halsbrännan och sura uppstötningar så fort jag lägger ner huvudet eller lägger mig på sidan. Det är något frustrerande men det är väl bara att härda ut. Igår var det näst intill en omöjlighet att somna. Jag vred och vände mig  allt medans kroppen min värkte och halsen brann. Jag kände mig proppmätt så det var nästan att jag hade lust att stoppa fingrarna i halsen för att lätta på trycket lite. Men det gjorde jag givetvis inte, för jag hade inte ätit så mycket och jag antar att det bara känns så för att barnet trycker på. Om någon vecka så sjunker kanske barnet något och enligt min mamma så kommer det släppa lite då.
Efter att ha tagit ett antal novalucol utan verkan så fick det till att hämta mer kuddar och sitta upp och halvsova. När jag väl fann en något sån när behaglig ställning då vaknade bebisen och körde racet där inne.
Jag har de senaste dagarna ätit lite godis och kanske kan det vara en bidragande orsak till uppstötningarna, så nu ska jag testa och se om det hjälper att jag inte äter nåt onyttigt. Förhoppningsvis.
Under hela min graviditet så har jag ju inte kunnat äta onyttig flötmat eller godis och chips utan att med en gång drabbats av en hisklig halsbränna och sur uppstötning. Så jag återgår till husmanskosten igen och mer frukt. Det är ju faktist godare med nyttig mat dessutom. Iallafall tycker jag det även om jag kan sakna chips och dipp. Men tack vare min stränga mathållning så har jag ju hittills inte gått upp mer än 8kg och jag är ju ändå i 8:e månaden. Jag bantar inte och skulle aldrig göra det när jag är gravid så det beror nog på att jag ätit bra mat, små portioner och ofta. Det vore ju toppen om det höll i sig även när bebben kommit. Regelbundenheten i ätandet håller blodsockret i balans och jag känner mig mycket piggare om jag sköter den biten. Jag längtar efter att kunna ta mina långpromenader och det ska bli så underbart att få gå ut och gå med bebisen. Vilken lyx! Jag har redan tänkt ut bra ställen där man lätt kan ta sig fram med barnvagn, till våren kan jag ju ta promenader med bärsele och då får det bli skogspromenader. Det ska läras i tid :)

Vårsalongen blir tydligen i mars/april någon gång så jag måste börja måla lite tavlor så jag kan lämna in nåt bidrag. Sen är det ju meningen att jag ska ha en egen konstutställning nästa år också - hur jag nu ska hinna med det. ha,ha men, men jag och bebben får väl bo några dagar/veckor i ateljen helt enkelt. Eller så får jag skjuta fram det ett år. Vi får väl se hur det blir. Först måste jag ju veta vad för slags barn vi får. Om det skulle bli kolik så kan jag genast tacka nej till utställningen, men skulle det vara ett äta, sova och bajsa barn så kan det ju gå. Jag ska leta upp hängvaggan ocg ta ner den till ateljen för då kan jag måla medans bebben sover.

Idag har vi storstädat men innan det så brottades vi lite jag och min älskling. Även om jag vet att jag inte har en chans så måste jag ju försöka om inte annat så satte jag mig på han..Ha,ha med mina 8 extra kilon satte jag honom på plats. Ha,ha inte riktigt men jag försökte iallafall och vi skrattade gott åt hela situationen och jag tror han blev rätt förvånad över min plötsliga brottningsattack. Vi måste leka och busa mer, man får inte glömma av den viktiga biten i ett förhållande. Tyvärr så har jag inte riktigt orken längre men jag borde ju kunna tänka ut lite jävelskap iallafall som jag kan utsätta honom för som inte kräver så mycket av mig. Dags att plocka fram barnasinnet igen. Jag är trött på att vara allvarlig nu. Jag vill känna att jag lever.

Nu ska jag gå och laga ängamat. Ett recept från min svärmor.
Tjingeling.