I väntan föds många tankar och känslor.

I väntan på att bebisen ska komma så kommer det många funderingar om livet. Hur kommer det att bli? Hur vill jag att det ska bli och vad kan vi göra för att stärka våran relation till varandra så att vi blir en trygg och kärleksfull familj som håller i längden. Det är min största önskan att jag och min sambo kommer att komma varandra närmare och att han lättar lite på det där skalet han har omkring sig. Att prata känslor verkar vara något som män har svårt med. Jag hoppas att det släpper när han väl blir pappa. Själv är jag blödigare än någonsin, men det kan ju bero på alla dessa hormoner. Men i allmänhet så upplever jag det som att vi kvinnor har mycket lättare för att prata om djupa ting, om livets betydelse osv. Jag kan ju lätt spendera en hel kväll med att bara sitta och filosofera om livet och allt omkring. Men sån är inte min sambo. Jag vill inte ändra honom bara komma honom lite närmare in på livet. Vi ska ju bli föräldrar och jag vill att vi ska finna varandra på ett djupare plan. Vi har gått igenom många motgångar de sista åren, men vi har tagit oss igenom dem och kommit varandra närmare. Det hade lika gärna kunnat sluta med att vi gick skillda vägar. Men vi älskar varandra på ett alldeles speciellt sätt. Jag har hittat hem och hoppas bara att det går att stärka de positiva egenskaper som vi båda har i vårt förhållande och inte bli så påverkad av alla motgångar runt omkring. Det är svårt, men kärleken borde kunna rasera alla hinder. Jag tror på kärleken nu för tiden. Det var ett tag när jag tappat hoppet om att sann kärlek verkligen existerade men nu vet jag att den finns. Den finaste gåven vi kan ge till vårt barn är att vi älskar varandra och är måna om att vi ska må bra allihopa i vår lilla familj. Trots att jag känner mig deppig så finns det dagar och stunder som den just nu när jag bara känner lycka över att få finnas till. Jag ser verkligen fram emot att få bli mamma. Ett kärleksbarn så efterlängtat av oss båda. Jag önskar just nu att jag bara kunde stanna upp och njuta av tiden som är. Bara vara. Känna kärleken runt omkring mig och inuti mig. Aldrig trodde jag väl att jag kunde älska så här mycket. Åh, kärleken bara växer och växer.


Vår lilla katt Picasso följer mig vart jag än går. Just nu ligger han i vår säng, nerborrad under täcket. Men ikväll kommer han ligga brevid mig framför den varma brasan och bara njuta av värmen den sprider och njuta av eldens flammande lågor. Älsklingen jobbar hela den här helgen så han kommer inte hem förrän sent ikväll. Kanske hinner jag sy färdigt det nya sänghimmelöverdraget. Vi får se eller så sätter jag mig nog ner och målar en tavla till bebisen.