Var hos Bm (barnmorskan) idag igen. Hon undrade om hon inte skulle fråga läkaren om smärtlindrande till mig då jag knappt kan gå, hon tyckte fasligt synd om mig. Men jag sa att det inte finns något annat än panodil jag får äta. Först skrev ju den ena läkaren ut citodon till mig men efter någon vecka så sa nästa läkare att jag absolut inte skulle äta de tabletterna under graviditeten då de numer klassa som kategori 3. Alltså finns risk för fosterskador om jag äter citodon. Så jag får stå ut med värken helt enkelt. Det positiva med den här värken jämfört med min whiplash är att den kommer att försvinna samt som jag sa till Bm: det här är min första stressfria jul, jag känner mig inte det minsta stressad och ändå hade jag i morses inte köpt en julklapp, inte tagit in någon gran ja allt det där som jag brukar stressa iordning. Jag har ju inte kunnat ta mig runt, utan mest legat lamslagen i soffan eller sängen. Inte nåt ont som inte för något gott med sig.

Mitt blodtryck låg på 120/75
Blodsockret på: 4,2
Bebbens hjärtslag var idag 149slag/min (Bm sa att det kunde bero på att hon precis knuffat på bebisen som hjärtljuden steg)
Men så var det fundusmåttet då. Två barnmorskor försökte även idag att mäta min mage. Men ingen av dem fick det att stämma. De säger att det är svårt att mäta min mage. Det låg kvar på samma som förra veckan:28. :(
Alltså alldeles för lite. Så den 29dec fick jag tid för ett u-ljud där de ska kolla bebisens tillväxt. Förhoppningsvis så beror det låga fundusmåttet på bebbens position i magen men det kan ju vara så att det är en väldigt liten bebbe där inne. Det behöver inte vara någon fara men om det visar sig att tillväxten ligger alldeles för långt under kurvan så gör man fler tester på blodomloppet, näringsintaget till bebisen osv. Det kan bli kejsarsnitt utifall bebisen inte växer som den ska. Men oavsett vilket så sa Bm att jag kommer sättas igång den 10/2 om jag inte fött innan dess. Jag ska inte behöva gå över tiden när jag har sådan foglossning.