Efter att ha kämpat nästan hela kvällen med våran nyinköpta garderob så beslöt vi oss för att åka ner till stugan i Olofsbo för att vila upp oss innan måndagens första arbetspass efter semestern.  Så I helgen har jag rensat ogräs i rabatterna, planterat om lite vårlökar samt klippt ner en stor buske (el, mer ett träd) till en lite mer normalhög storlek. Jag blev totalt utmattad efter den bedriften.


Kajen i Glommen. Vi såg när en av fiskebåtarna lämnade kajen och åkte ut för kvällsfisket. Tänk vad underbart att få med på en sådan tur någon gång. Om man bara slipper sjösjukan förståss...


Glommen.

Solen sken hela helgen och det var varmt som i en finsk bastu. Men skönt med sol igen. Typist att den kom precis när semestern är slut. Men lite solbränd hann jag åtminstonde bli igen. Men nåt havsbad blev det inte. För dagarna innan vi åkte ner så hade en bit av stranden varit avstängd pågrund av farliga bakterier som ger illamående och dylikt. Så även fast avstängningen var borta när vi kom ner så ville jag inte riskera nån magsjuka.



Jag och älsklingen beundrar solnedgången uppe i Glommen.


Glommens vackra solnedgång.

På lördagskvällen åkte vi till Glommen och tittade på solnedgången. Så fantastiskt vackert det är. Där satt vi och mös på klipporna. Vi gick omkring och strosade lite bland stenarna och kollade uppe vid kajen. Då fann jag bland annat dessa två stenarna, som är formade som ett hjärta. Det måste vara nåt speciellt med det stället för det var ju även här jag fann den jättestora hjärtstenen härom året. Det var många som hade kommit för att åtnjuta solnedgången. Vissa hade sin kräftskiva på stranden, andra satt på en bänk längre upp och myste med en flaska vin. Åh ,gud så gott det såg ut. Längtar tills jag kan dricka ett glas rött igen.om typ ett år eller så. Antar att man blir sugen på allt som är förbjudet nu när man är gravid för jag har tom längtat efter en cigg - fast att jag  slutat röka för tio år sedan. Nu skulle jag aldrig börja röka igen - så dum är jag inte och särskilt inte när bebisen kommit till världen då ska det bara vara frisk luft.
Men så satt det ett lite äldre par och njöt av utsiktet när ett gäng tonåringar valde att sitta på den stora stenen precis ovanför deras huvud och supa sig redlösa. Vi tyckte synd om dem. Paret alltså. :)
Men mindes samtidigt vilken fantastisk rolig tid man haft som tonåring nere vid kusten. Jag var ju alltid i Varberg - Apelviken och min sambo alltid i Olofsbo. Tänk så fuller man varit många gånger och så mycket dumheter man gjort. Men sååå jäkla kul vi haft. Ibland skulle man vilja återuppleva den tiden igen men samtidigt inte. Livet är så mycket skönare nu när man är trygg i själv och inte behöver få bekräftelse från alla runt omkring. Det har infunnit sig ett lugn inom en på ett sätt som gör att man värdesätter livet mycket högre nu än jag/vi någonsin gjort förut.
Tja, tonårstiden den får vi vara med om nu inom sinom tid ändå. Men då är det dags att lämna över tokerierna till våra barn. Åh, herregud - måtte de inte bli som jag var...Då kommer jag oroa ihjäl mig. Precis som mina föräldrar gjorde antar jag. ;)