GBS (grupp B streptokocker) är bakterier som finns normalt på flera ställen i kroppen, speciellt i tarmen och slidan. Kvinnan har i allmänhet GBS i slidan utan att det orsakar någon infektion eller ger några symtom.
Bakterierna kan överföras till barnet i samband med förlossningen. Hos omkring 50% av de kvinnor som är bärare av GBS sker en överföring av bakterierna till barnet i samband med förlossningen.
De flesta barn som blivit bärare av GBS förblir friska. Ungefär 100 barn per år (1 promille) av alla födda barn i Sverige drabbas av en GBS-infektion.

GBS finns huvudsakligen i tarmfloran och i slidan. Både kvinnor och män kan ha GBS och överföring kan ske sexuellt. Cirka 20- 30 procent av de gravida kvinnorna är bärare av GBS.
I och med att det är en så vanlig bakterie kan man säga att den är en del av den naturliga bakteriefloran.

De flesta kvinnor har GBS utan att ha några symtom. Ibland kan det ge upphov till en urinvägsinfektion.

Den gravida kvinnan har oftast inga symtom av GBS utom om hon får en symtomgivande urinvägsinfektion. Undersökningar i Sverige har visat att upp till 20-30 procent av alla gravida kvinnor har GBS någon gång under graviditeten.
GBS hos den gravida kvinnan leder i de allra flesta fall inte till att fostret blir infekterat eller att det nyfödda barnet får en GBS- infektion.
GBS kan i sällsynta fall leda till infektion hos kvinnan i livmodern och blodförgiftning (sepsis) men det är mycket ovanligt.

GBS kan i sällsynta fall överföras till fostret under graviditeten och orsaka infektion som kan leda till fosterdöd. Vanligast är dock att barnet blir sjukt efter förlossningen. Infektionen kan bli allvarlig och orsaka lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos barnet. Symtomen hos barnet vid en GBS infektion kan vara svårtolkade och kan komma snabbt. Vanligen insjuknar barnet inom de närmaste dagarna efter födelsen.
För tidigt födda barn löper större risk att bli infekterade av GBS då de har ett mer omoget immunförsvar.
GBS utgör den enskilt vanligaste orsaken till allvarlig bakterieinfektionen hos nyfödda. Drygt 1 barn per 1000 levande födda drabbas av GBS-infektion. 

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?
Hälften av alla barn som föds av mammor som har GBS får bakterien överförda till sig men bara en liten del (omkring 1%) blir sjuka. Överföringen av bakterierna från modern till barnet kan förhindras om modern behandlas med antibiotika under förlossningen.
Ökad risk för att barnet skall få infektion finns om den gravida kvinnan haft en urinvägsinfektion eller har stora mängder bakterier i slidan, tidigare fött ett barn med allvarlig GBS-infektion, om förlossningen startar för tidigt (före graviditetsvecka 37), vid vattenavgång i mer än 18 timmar innan födelsen eller om kvinnan får feber (>=38°C) under förlossningen. Studier har visat att förlossningskomplikationer som ökar tiden för hur länge barnet exponeras hänger samman med en ökad risk för GBS infektion hos barnet.
Om kvinnan har GBS i urinen vilket undersöks med urinodling är det ett tecken på att hon är koloniserad med en hög mängd bakterier och då kan antibiotikabehandlig ges.
Det finns inget stöd för att behandla en kvinna som är symtomfri och har GBS i vagina eller tarm under graviditeten då detta inte eliminerar bakterien.

Genom odlingsprov från slidan, urin, urinröret och ändtarmen.

Påvisning av GBS hos fostret är inte aktuellt.

Vid misstanke om infektion hos barnet undersöks barnet av barnläkare efter förlossningen. På Stockholmssjukhusen får mammor med GBS under graviditet inte gå hem före barnet har observerats 48timmar för att  upptäcka eventuell infektion hos barnet. Vid misstänkt infektion hos det nyfödda barnet tas odlingsprov från urin och blod. Ibland tas yttre odlingar från t. ex.  från näsa, svalg och yttre hörselgången. Man kan behöva ta ytterligare blodprover (infektionsprover) eller prov från ryggmärgsvätskan på barnet för att kunna säkerställa diagnos och provtagningen kan behöva upprepas.

Hur och när man skall behandla den gravida kvinnan bedöms av ansvarig läkare beroende på olika riskfaktorer hos den enskilda kvinnan. Riskfaktorer kan vara att kvinnan tidigare fött ett barn med GBS infektion, förtidsbörd, långvarig (≥18 timmar) vattenavgång eller feber. Överföringen av GBS från mor till barn kan i hög grad förhindras om kvinnan får antibiotika under förlossningen.
GBS kan behandlas med antibiotika. Om och när antibiotikabehandling skall ges beslutas av ansvarig läkare

Det finns ännu inget vaccin mot GBS i bruk.
Förekomst av GBS i urinen under graviditet är ett tecken på en mer kraftig kolonisering vilket kan medföra en ökad risk för att barnet skall drabbas av infektion. Urinvägsinfektion (UVI) och förekomst av bakterier i urinen utan att man har symtom kan behandlas med antibiotika vid ett enstaka tillfälle. I övrigt finns inget stöd för att behandla gravida som har växt av GBS i slidan eller ändtarm utan andra symtom eftersom en sådan behandling inte tar bort bakterierna.
I de fall man vet att den gravida kvinnan har GBS och har riskfaktorer med förtidsbörd, långvarig vattenavgång (≥ 18 timmar) ökar risken för att barnet drabbas av infektion. Smittoöverföringen kan förhindras genom antibiotikabehandling som ges till den blivande mamman med start när förlossningen startar.
När det inte är känt om kvinnan är koloniserad gör förlossningsläkaren en bedömning av behovet av antibiotika. Fler samtidiga riskfaktorer ökar risken för GBS-infektion hos barnet.
Särskild observation av barnet efter födelsen kan ibland vara motiverat då modern är bärare av GBS.
En expertgrupp i Socialstyrelsen arbetar med att ta fram ett program för hur man under svenska förhållanden kan minska GBS sjukdom hos nyfödda utan att samtidigt ge avsevärda nackdelar eller öka riskerna med själva behandlingen.