Ja då har jag fått svar från urinodlingen från Falkenberg, de visade ingenting. Alltså allt var precis så som det ska. Sen var jag hos Barnmorskan och hon kollade mitt Hb( blodvärde), P-gl (blodsocker), urinprov och blodtryck.
Hb: låg på 127, vilket är bra
P-gl: låg på 5.4 vilket också är bra. Allt mellan 4 och 8 är normalt. (Då hade jag dessutom precis inan tagit två st druvsockertabletter. Så det var ju himla bra.
U-stickan visade inget konstigt den heller.
Blodtrycket låg på 120/70, vilket är fullt normalt.

Eftersom min mamma har reumatisk värk, fibromyalergi och artros så gjorde vi ett test på sköldkörteln. För även om jag inte har det så kan det finnas en viss risk för mig att de värdena stiger nu när jag är gravid och om så blir fallet så måste jag behandlas för detta under tiden. Nu hoppas vi att även de provsvaren blir lika positiva som de här andra. Ja, och så skickar det iväg test för syfilis, HOV och klamydia. Rutin.

Vi bokade in en tid för läkarbesök på barnmorskeavdelningen samt en ny tid hos BM. Men vi bestämde även att vi inom en snar framtid ska gå på tre tematräffar;
Tema 1: Förlossning, smärtlindring (frofylax)
Tema 2: Amning, BB, barnavdelningen, kvinnan & barnet
Tema 3: Föräldrarskap & relationer


Efter besöket hos BM så var det dags för läkarbesöket på vårdcentralen. Där lämnade jag urinprov (test för bla BMS + ny urinodling, blodprov, tempen och så undersökte läkaren mig. Eller nja hon kände noggrannt på magen och även här visade det sig att allt såg fint ut. Inga vita blodkroppar, inget äggviteämne i urinet, sänkan var bra, tempen var bra; 37,3.
Jag undrade så klart över varför jag då känner urinträngningar om jag inte har någon urinvägsinfektion eller liknande men då förklarade hon att kroppen reagerar så olika vid graviditet och att alla mina orosmoln över värken i magen har att göra med tarmarna...alla blir inte hårda i magen vissa blir lösa. Ja, uppenbarligen. Känns skönt att veta att allt var bra men samtidigt undrar jag ju hur det är möjligt. Jag får väl försöka lita på att det som proverna visar är det rätta. Jag kan ju inte hålla på att gå och oroa mig hela tiden. Läkaren som är den samma som jag haft i snart 8år tittade på mig och sa sen: Du kommer nog få en jättejobbig graviditet, i och med din oro. Men det är inte konstigt när ni gått igenom så mycket för att komma hit. Det är väldigt vanligt hos IVF-are. Fasen också..jag vill ju bara njuta av att jag är gravid, vill inte oroa mig hela tiden för att något ska inträffa. Men det är sååååå svårt. Hon log mot mig och sa glatt att hon ser fram emot att följa mig nu när jag äntligen blivit gravid:)...Hon är den bästa läkaren...Absolut.