Dagens kursprogram: Guider - vi möter våra guider genom meditationens hjälp men även "ser" dem med hjälp av "pekare".


Jag funderar mycket på gårdagens mediala utbildning. Där en av mina guider var en ängel som kom med en bebis. Vill hon lämna tillbaka den eller tar hon den ifrån mig?


Så här gick det till:
Jag ställde mig framför Kicki och hon kände in mig. Hon sa att hon till en början kände att det fanns två stycken guider med mig. Hon visade med pekare var de stod någonstans och hur höga de är osv. Men det slutade med att det faktist sammanlagt blev fyra stycken som kom fram till mig. Men dit kommer vi. läs på bara...

Sen tittade hon på mig och sa att nu är det väldigt känslofullt och personligt om du vill kan vi ta det efter kursen. Jag svarade lite skämtsamt att Näeh, kör på du har väl gott om pappersnäsdukar. (Det var flera innan mig som fallit igråt när de fick kontakt med sina guider och vissa döda anhöriga som smitit in) Kicki sa.
-Jag ser en kvinna med en bebis i sin famn. (Jag började gråta hejdlöst, som att det brast av smärta och sorg, längtan inom mig)
Tårarna flödar hos henne det känns som att jag skulle kunna fylla ett helt badkar med bara tårar. Jag känner mycket kärlek och mycket ömhet, mycket känslor, det är ett ofött barn hon bär på och nu vill hon "lämna tillbaka det". Barnet är hos henne nu och det är mycket kärlek. Hon säger åt dig att du ska sortera dina känslor, sortera ditt hjärtchakra. (Eftersom det var glädjetårar hon fällde så antar jag att hon ger tillbaka barnet till mig. Kanske är den ofödda bebisen vårat embryo som väntar på att bli tillbaka satt. hoppas, hoppas.)
Kicki min ledare kände det som att hon först hämtat bebisen och nu vill lämna tillbaka den.
(Kan det vara så att när själva befruktningen skedde i alla äggen så hämtade hon just den bebisen som är menat för oss på grund av att det inte var rätt tid för den att födas. Och nu är den tiden kanske inne så därför väntar hon på att Et (embryoåtersättningen) ska ske så att hon kan lämna tillbaka den. )

---

Kicki:
Sen vid din vänstra sida har du en Tibetanks munk klädd i orange färg. Han samarbetar med dig så att du ska lära dig att känna lugnet inom dig. Han har ganska nyligen tagit ett kliv in i ditt liv. Du får en "aha" upplevelse och ett lugn inom dig en "bra - känsla".
(detta känner jag av tydligt och han kom in efter den 13/3 när jag förlorade embryot, ett lugn föddes inuti mig och en styrka i att tänka positivt - en vändning psykologiskt sett i mitt liv. Jag vägrar att falla ner i depressionens klor. Det som sker sker av en anledning och vad som är menat att ske -  sker. )

---

Kicki:
Men nu kom det fram en man här också och det är ingen guide till dig :).....Han står till höger om dig. Han är ca 70 - 75 år eller äldre! Det liksom bubblar i bröstet och luftrören, han luktar pipa, Han dog av rökningen. Han är en lättsam person och bär hatt el liknande men inte alltid. Det är en anhörig på din pappas sida. Det är din farfar! Han står där och ler.
( Farfar, det är typist min farfar att dyka upp på ställen han inte är menad att göra...han struntade i alla lagar och regler vad gäller sånt, berättade min pappa för mig. Så eftersom den här stunden var menat för våra guider och inte anhöriga valde han att smita in just idag. ha,ha älskar dig farfar - tack för att du kom. )

---

Efter våra möten med våra guider och anhöriga så satte vi oss i en djup meditation där vi skulle få möta en av våra guider och ävcen känna deras närhet kanske till och med se hur de ser ut. Jag kände en värme bakom mig och jag kände den extra tydligt när hon lade sin hand på min vänstra axel, jag lade min över hennes hand för att visa att jag tar emot henne. Jag kände hur hon förflyttade sig till att slutligen stå tätt tätt intill mig snett framifrån till vänster. Jag kände ett litet tryck på min axel och en stark värme utstrålades mot mig, jag fick ett tryck över hjärtchakrat och massor av tårar, en stark kärlekskänsla infann sig och jag förstod att det var kvinnan med bebisen som stod brevid mig. Jag kunde inte se henne men jag kände hennes närhet och jag förstod vad hon ville säga mig. Det är dags för något nu. Jag kände det tydligt men kan inte riktigt säga vad ännu för jag vet inte om jag vågar uttrycka orden i ord än heller säga dem högt. Jag ska försöka möta henne igen nästa gång jag mediterar. Jag undrar om det är hon jag målat på tavlan "resan" kan det varit henne jag såg på fotot jag tog gåendes med barnet? Kan det vara henne jag målar med en bebis i famn på många av mina tavlor? Nu ångrar jag att jag sålt "The Gift". Men hoppas att kvinnan som köpt den vårdar den väl.