Är det en mardröm vi vaknat i eller är det här det "nya" svenska samhället?
Hur väl känner du till deras förflutna och hur mycket har du blundat för vad som helt plötsligt blivit så uppenbart att det ej längre går att blunda för sanningen som radats upp där mitt framför näsan på dig. Hur mycket klarar du av utan att börja blunda för verkligheten och de val du nu måste klara av att ta. Att ta ställning för vad som är rätt och vad som är fel. Hur långt får en människa gå...innan någon ingriper.
Jag tillåter inte narkotika, vapen och misshandel!! Nu får det vara nog!
Sen när blev det en normal handling att misshandla en annan människa? Sen när blev det till ett "normalt" beteende att bruka och langa narkotika till småbarn eller till någon överhuvudtaget. Sen när blev det lagligt att stjäla det man inte har råd att köpa? Sen när går idiotin före barns rättighet till en trygg uppväxt och tidig uppfostran i vad som är rätt & fel. Lite vanligt folkvett borde vara på sin plats men nu för tiden vet människor inte längre vad det uttrycket längre betyder och står för. Rättigheter och utnyttjandet av samhället är en "normal" och eftertraktad vardag för allt för många. Att stjäla har blivit till deras jobb. Att genom hot skaffa sig det man vill ha. Det är inte längre så "farligt" att skjuta någon i benet om de inte gör som du säger. Det är det nya sverige. Det nya Sverige där lagar och förordningar inte längre följs, den svarta marknaden är allt för tillgänglig för att man ska orka gå den lagliga vägen med ett hederligt arbete och där man låter moral, etik och lagarna lyda.
Är det en mardröm vi vaknat i eller hur kan vuxna människor låta det här fortlöpa som en böldpest?! Jag förstår inte vart tog förnuftet vägen och vart tog alla människors lika värde vägen? Vart?
Varför stänger människor av och blundar för det uppenbara? Vi måste stå emot, agera för våra rättigheter till att kunna leva i ett fritt och tryggt land! Där alla nationaliteter lever i fred med varandra och där vi respekterar våra olikheter. Där hatet inte längre gror, där kärleken för sin medmänniska är något vi alla månar om. Det behöver inte vara en utopi. Om vi var fler som tror på att kärleken och friheten är starkare och mäktigare än hatet som våldet föder och som narkotikan bidrar till. Om vi ändå var fler som agerade och som visar att : NEJ, NU FÅR DET VARA NOG!!
Idag funderar jag på om jag ens ska fortsätta med min ivf-behandling. Här kämpar vi och kämpar för att få föda ett litet barn till den här världen. Allt medans andra "föräldrar" missbrukar sitt föräldrarskap. Kanske är det meningen att vi ska hjälpa alla dessa utstötta barn istället för att skaffa världen nya. Vi kanske ska ta hand om dem som redan finns. Vad är rätt och vad är fel i det avseendet. Ingen föds ond. Tänk om alla vuxna människor kunde ha ett nyfött barn oförstörda syn på människan och världen.
Så vacker världen hade varit då.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Att bruka knark ibland är väl inte så hemskt? Det är lika harmlöst som att bruka alkohol ibland. Det är skillnad på bruk och missbruk.
Jag förstår inte hur man kan ta avstånd från folk som brukar narkotika. Det känns inte som någon särskild schysst vänskap. Sen är det klart att det är illa att sälja narkotika till barn. Men det är ju en annan sak. Det bästa är väl förresten att prata med personen som gör det och/eller anmäla, istället för att bara sticka?
Jag väljer att ta avstånd från att låta droger, vapen och misshandel bli till en normal del av min vardag. Med det innebär inte att jag tar avstånd från mina vänner, familj om de skulle vara inblandeade i det utan att jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa dem ur det. Inte bara blunda för verkligheten.
Och ja, jag anmäler.
Jag bryr mig aktivt inte bara skriftligt.
I mitt yrke krävs det att vi tar ställning och även anmäler. För barnens skull!
Kanske lika bra att inse nu me en gång att det bara blir värre & värre, OM ingen gör någoting åt det. tyvärr.
