Skutsade min sambo till jobbet för mig tidigt i morses....(7.30) Hans bil vägrar starta - nåt fel igen....hm, suck dags att skrot eländet om du frågar mig men älsklingen ska promt ha den kvar tills han hittar en ny. Varför inte bara köpa en cykel så länge vi har ju ändå min bil. Eller så får jag köpa en cykel så får han ta min bil så länge. Spelar inte mig så stor roll igentligen. Men det är ju jag som har hand om all mathandling och det är liiiite svårt att få plats med alla kassar i en cykelkorg eller en pakethållare...Ja,ja det blir säkert bra - nån dag.

När jag lämnat av han på jobbet så for jag vidare upp till Kypesjön och gick en promenad i skogen. Det var kallt men skönt att gå så tidigt. Känner att jag inte får tappa motionerandet nu, särskillt inte nu när jag kör IVF-behandlingen. Det är ju dessvärre ganska vanligt att man ökar några kilon under en behandling. Jag gjorde i alla fall det första gången. Nu har jag gått ner allt det och tänker banne mig inte gå upp innan jag för hoppningsvis blir gravid. Gravidkilon har jag ingenting emot. Jag mötte en gravid tjej i motionsspåret idag. Hon gick där med sin stora mage. Åh, vad jag önskade att det var jag som var i hennes kläder just då....Suck! inte deppa nu! Det kommer...det kommer...det MÅSTE komma....En dag. Sjön var så vacker där på Kype idag. Solen lyste med sina varma strålar på skogen som avspeglade sig i det stilla vattnet. Jag önskar att jag hade haft mobilen med mig så jag kunde ta kort på det, men idag var det alldeles för tidigt för min hjärna att hinna tänka så långt. Det får bli en annan gång.

Idag ska jag försöka mig på en ordentlig vårstädning här hemma eller om jag kanske skulle ta det på lördag innan jobbet. Min sambo tar med sig katten ner till stugan över helgen och då kan jag städa utan att skrämma ihjäl Picasso med dammsugaren. Så tomt det kommer bli här hemma. Kanske kommer bli skönt. ha,ha .Ensam tid är inte att förakta. Kanske får jag mycket gjort i helgen förutom att arbeta.

Synarelan har redan torkat ut mina slemhinnor i näsan och redan första dagen var den konstiga huvudvärken tillbaka. Det kliar i hela kroppen emellanåt och irritationen, frustrationen kommer sakta smygandes. Jag försöker tänka förbi de känslorna och lossas som om allt skulle vara precis som vanligt. Då kanske klimakteriefasen inte blir så påtaglig.
Inatt sov jag på soffan för det hettade i hela mig och risken för svettattacker var överhängande och jag ville inte riskera att väcka min sambo under mina sömnlösa timmar. Lite hänsyn måste jag ju visa. Han får ju trots allt stå ut med mig "klimakteriekossan" nu i några veckor. Med allt vad det nu innebär.