Ja, då var det dags för ett nytt dop. Den här gången är det min kusin som fått en liten flicka. Det känns inte jobbigt alls faktist...Min kusin har liksom vi kämpat och kämpat för att bli gravida, de fick till slut samma hjälp som vi nu ska få. De var lyckligt lottade att deras första försök lyckades. Hoppas att det kommer bli så för oss också. Snart är det dags, tiden tickar på och sista veckan i december närmar sig med stormfart. Det är då jag ska starta IVF-behandlingen för första gången och jag känner mig så nervös. För allt! Sprayen, att hamna i klimateriet, sen dessa sprutor, äggutplockningen och oron över att allt inte går som planerat utan strular till det för mig, men värst är nog den kommande väntan innan man får beskedet om man blivit gravid eller ej. Men samtidigt som jag känner att jag bara vill sätta igång NU, med en gång. Så är det tur att det är tid kvar, för jag behöver verkligen komma ner i varv. Är på helspänn och hyperstressad. Jag
försöker komma in i lunker igen men det är svårt. Så fort jag fått iordning på mina målarsaker så ska jag börja måla av mig alla känslorna som finns och som kommer att uppstå under tiden som IVF-behandlingen håller på. Det ska bli intressant att se vad det kan tänkas bli. Har inte en aning och den här utställningen ska jag inte styra in i ett tema utan det innersta får spegla av sig i mina tavlor. Det kommer säkert att bli en av mina mest personliga och utlämnande utställning som jag hittills haft.
Nej, nu ska jag ta tag och packa upp lite till.
Ha det gott så länge!