Vaknade tidigt imorses och kände mig illa till mods. Hade mardömmar om IVF-behandlingen inatt. Jag drömde att det var en massa olika prover som skulle tas och att jag var tvungen att tömma ut någon slags vätska ifrån min kropp...med tre rejäla slangar instoppade i armen. Sen de här sprutorna!! Läkarna tittade medlidande på mig och sa med huvudet på sned:  att det här kommer göra ont.
Men det positiva är att vi redan satt upp dig för en ny IVF-behandling..De räknade alltså med att den första inte skulle ta sig. USCH!  Jag börjar bli riktigt nervös inför den kommande IVF-behandlingen. Dels för hela processeduren med sprutor, nässpray, äggplockningen m.m sen även för att det kanske inte tar sig. Varför måste det vara så psykiskt påfrestande? och den här väntan...suck!! När får vi tid?