Jag grunnar inte så mycket längre på vem jag är.
Det ger sig väl med tiden. Hela livet påverkar ju vem jag är.
Så människan är föränderlig hela livet ut,
På sätt och vis finner jag en tröst i att man alltid kan påverka sin situation.
Vem säger att jag lever som jag gör idag om tjugo år.
Det vet man ju aldrig. Eller hur?
Även om jag är lycklig nu..vem säger att det är det här som gör mig lycklig  senare i livet.
Jag tror man ska försöka ta var dag för sig och göra det bästa av den precis som den ser ut just nu - idag!
För vem vet vad som händer längre fram. INGEN vet fullt ut.
Livet är en krokig väg till döden. Den svänger upp, ned och åt sidorna. Målet är kanske livets slut.
Men det är resan under livet som formar dig och det är även formandet som avgör vilket liv du väljer nästa gång du ska ner till Jordelivet. Det är iafl vad jag tror.
Min väg har varit krokig och kanske kommer den fortsätta  vara det men det.
Men det är ok så länge jag lär mig att ta vara på de bra stunderna och lär mig att tycka om mig själv.
Jag kan aldrig tvinga någon annan att älska mig för den jag innerst inne är
men jag kan se till att jag själv gör det. För om jag gör det så leder till ett rikare liv.
Jag känner mig full av liv, idag..imorgon vet jag inte.
Kanske är det en djup svacka jag hamnat i då men idag lyser solen i mitt sinne och jag känner mig lycklig över att leva.