Känner att min inspiration till målandet börjar komma. Det är en speciell process som jag måste gå igenom varje gång innan jag fullständigt kan gå in i måleriet. Jag håller just nu på att packa upp alla mina målarfärger, penslar, staflier, tavlor, skisser m.m. Herregud, vad mycket grajer jag har, det är inte klokt vad jag samlat på mig. Ändå har jag kaserat en hel del när vi flyttade. Men det känns så positivt att gå igenom alla olika material, det sätter igång fantasin. Vissa ideer till en eventuell tavla kan komma till genom att bara ta i ett visst material. En jättehäftig känsla. Oftast kommer bilderna till mig genom att jag sitter med en tom duk framför mig. Sen börjar jag bara att måla utan att jag igentligen har en aning om vad det kommer att bli. Inspirationen kommer liksom inifrån. Alla mina tavlor i Loveletters-serien kom till på det viset. Jag har en föraning om att det kommer bli mycket abstrakt konst och tavlor med en djupare mening den här utställningen.
Det är som ett litet barn som växer sig stor och stark i mammans mage, likadant är det med kreativitetsflödet. Det startar med en liten känsla i magen för att senare fullständigt blomma ut i färg och form.
Idag fyller min älskade sambo år och jag gav honom en tavla som jag målat på oss två. Han blev glad och det var ju huvudsaken. Det var andra gången jag målat porträtt på mig själv och första gången på min älskling. Första gången jag målade ett självporträtt var när jag gick i högstadiet. Jag kan ju bara säga att jag utvecklats sedan dess. Ha,ha.

Så här blev tavlan på mig och min älskling. Jag har gjort den i Akryl och använt mig av skuggteknik.

"Du & Jag"