Det kommer bli ett helvete...
Jag vet inte vad jag kommer ta mig till isåfall. Gå under jorden och aldrig komma upp igen ,antar jag.
Igår pratade jag med min kollegas fru vars syster gått igenom IVF-behandling. Det var ju inte direkt upplyftande. Räkna med det värsta sa hon till mig. Det kommer bli ett helvete inte bara psykiskt utan även fysiskt hur hela behandlingen kommer att påverka min kropp. Det kommer bli jättejobbigt. Lika bra att du har den inställningen från början så att du inte blir knäckt sen. Hennes systers förhållande sprack efter deras misslyckade ivf-behandling. Det blev för tufft för dem. Men det behöver väl inte innebära att det kommer göra det för mig och min sambo. Jag menar vi pratar ju redan om allt och har redan gått igenom svåra saker. Bland annat våldtäkten för två år sedan och hur den har påverkat inte bara mig utan vårat förhållande. Om han inte varit så förstående som han varit angående det så hade vi redan gått isär.
Men han har stöttat mig och hjälpt mig att komma vidare i livet. Så jag antar att vi har goda förutsättningar till att klara oss igenom det här oavsett hur resultatet blir. Visst har vi pratat om adoption och vi är beredda att göra det om det nu inte skulle fungera med ivf-behandlingen/ar. Jag antar att min kollegas fru bara menade väl men det blev tvärtom. Jag blev ännu mer orolig och nervös för att inte tala om ledsen. Jag inbillar mig inte att allt kommer gå som smort utan några som hellst biverkningar eller komplikationer men jag försöker verkligen att tänka positivt på framtiden. Det sista jag behöver just nu är någon som ska tala om för mig att jag snart kommer gå igenom mitt livs helvete.
Trodde att jag redan gjort det i och med våldtäkten. För att inte tala om sorgen att aldrig lyckas bli gravid på egen hand.
If i wanna here from an asshole, i fart!!
Hur kroppen reagerar på en ivf-behandlingen måste vara enormt individuellt, för jag kan inte säga att jag håller med din kollegas frus syster. Inte alls!
Jag gick igenom behandling med spray och sprutor nu i höst och märkte faktiskt knappt av preparaten som jag sprutade i mig. Det var bara under slutfasen av hormoninjektionerna som det började kännas att äggstockarna svullnade. Värsta tiden (fysiskt) var veckan efter ÄP då magen var svälld (+ att det kändes lite jobbigt att springa). Sen kunde jag iofs vakna av massiva svettningar några nätter men jag led inte direkt av det.
Det jobbigaste var att det inte blev något + vid gravtest, men hoppas på ett om ett par månader istället. Kommer göra ett nytt försök ungefär samtidigt som du:).
Att gå igenom motgångar tillsammans tror jag snarare kan stärka banden i ett förhållande snarare än att försvaga dem. Iaf är det vad jag tror och vill ha som inställning!
Önskar dig all lycka!
Kram
Det är klart att du måste tänka positivt på det hela.. Det kommer säkert att gå bra för er. Ni har ju varandra och stöttar. Bra karl du har som verkar kunna prata om saker och ting. tråkigt med våldtäkten.. Det finns grisar överallt.. Men sen så kommer det en prins när man minst anar det.
Jag håller verkligen tummarna för er..
Ha en bra dag..
lilla gumman du får inte vara så nervös. ju mer du stressar upp dig desto svårare blir det för dig sj och för behandligen så slappna bara av och försök att inte tänka på det. du vet att vi finns här för dig och stöttar dig till 110%
kram
God morgon.. Nej jag har inte köpt något till mig själv. Jag får nog av pappa och min dotter så jag klarar mig.. Fast min julklapp ligger ju i magen och det får vi se om han ämnar komma innan jul eller rent av på julafton :)
Ha en fin dag
Så hon pratar då!
Nä, lyssna på en annans kollegas fru (nåja, snart i allafall). Jag har ingen som helst erfarenhet av det där, men att kroppen ändras är väl självklart, det gör den ju och det kommer knappast att vara det väsentliga för er. Kom igen nu, det kommer att gå skitbra, och gör det inte det så kommer det andra lösningar som kommer att gå skitbra istället!
Slappna av och njut av livet, allt kommer att ordna sig! Det gör det alltid på något sätt för alla, och till slut är vi gamla och tjocka och bortglömda av våra släktingar allihopa i alla fall ! ;)
Lycka till!
Jo jag kom lindrigt undan det kunde gått värre..
Men även fast man är gravid så tror man att man klarar allt och är lika snabb som en iller :)
Det låter inte kul att bryta svanskotan.. Dubbel AJ..
Önskar dig en bra dag.
Kram
